sjosefine.blogg.se

Lyssnar på låten "Temple of Thought". Alltsåååå gudomlig låt, helt jävla förälskad. Tårarna rinner och jag känner mig som den sanna känsliga skolflickan jag är eller ja varit i vilket fall. Det är för mycket känslor helt enkelt, för mycket för någon som inte kan känna extremer åt ett positivt håll i vilket fall. 

Förklaring till detta är för att jag aldrig känt genuin lycka. Jag vet inte hur det känns att vara otroligt lycklig. Jag har tur om jag känner att dagen har varit bättre än ok. Kommer ifrån ämnet, men shit the fuck. Låten betyder mycket, nästan förbjudet mycket. Det är för mycket att handskas. För mycket...